Jag har inte orkat ta in allt om Norge. Jag vet att det blir för mycket och jag vet att jag inte riktigt klarar det trycket just nu. Men jag har ändå läst tidningarna och följt med lite i media. Jag har bara låtit bli att känna.
Följande artikel handlar om en 11-årig pojke som räddade en killes liv.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/terrordadetinorge/article13371637.ab
Jag säger inte att den är pojken är Jesus. Jag säger att Jesus finns där. Ja, för jag tror på Jesus och jag tror på Gud. Nu har vi klarat ut det. Den här pojken har förlorat sin pappa och ändå har han mod nog att ställa sig öga mot öga med mördaren och be honom att skona sitt eget och en annan människas liv. 11 år. Elva år och han ställer sig öga mot öga med en mördare. Kanske var det ogenomtänkt, jag vet inte. Men jag önskar den här pojken all lycka han möjligtvis skulle kunna få efter att få se sin pappa bli mördad, efter att ha upplevt massakern på Utöya.
Där finns Jesus. Mitt i mörkret.
