31 juli 2011

Imorgon börjar augusti, Sveriges sista sommarmånad. Imorgon är det bara 18 dagar till flytt. Jag har varit ledig från jobbet ett par dagar, vilket har givit mig tid till att tänka. Men jag tänker bara på saker som jag egentligen inte borde tänka på. Jag försöker bestämma mig för att jag inte ska vika mig en millimeter den här gången, jag ska göra allt till mitt och inte hans. Allt ska ske på mina villkor. Men jag vet ju att det inte kommer att bli så. Det blir aldrig så, inte när man är två om det. Därför går tankarna bara runt, runt som när man som barn gjorde en ström i vattnet i den runda lilla barnbassängen om somrarna.

19 dagar till flytt. 19 dagar till dess att jag på fullt allvar kommer inse att min egenkonstruerade verklighet bara varit fantasi. Ett slag i ansiktet och ett i magen. Men jag vet precis var jag kommer att göra för att lyckas stå upp ändå. Igen. Igen. Igen.

Det finns något mellan oss som nog aldrig kommer att dö ut. Men det kommer aldrig att fungera heller.

27 juli 2011

Igår natt förlorade en kollega sin far. Jag får en klump i bröstet varenda gång jag hör något sådant. En klump som jag skickligt förpassar till magens hemliga vrår. Jag stänger av allt vad känslor heter. Jag byter gärna samtalsämne. Jag kan säga ”Jag beklagar verkligen” och ”Vad tråkigt att höra”. Jag kan tro att han kommer till himlen.

Men jag tillåter mig inte att känna.

Något helt annat, ja, jag får blanda som jag vill i min blogg:
Jag har gjort en liten mental lista på saker jag kommer sakna med att bo i huvudstaden. Den ser ut som följer

1. Pendelbussen som går från mig till jobb om morgonen och hem igen på kvällen
2. SL-kortet som är så bra, man behöver bara köpa en grej och sedan kan man åka vart man vill i hela, hela Stockholm. Förutom Bålsta. Men därifrån kan man planka.
3. Att det är relativt billigt och bara tar två timmar att åka till Örebro, där jag gillar att spendera en dag eller tre lite då och då.

Det var allt.