a bottle of tequila, a bottle of gin

Kim, den här låten ska du kunna, annars börjar jag gråta!

Den här dagen har varit omtumlande. Det började med att jag och Kim sov bort nästan hela dagen. Sedan spelade vi sims djurliv där våra hundar Wilma och Beethoven fick valpar; Mozart, Izzy, Olga och Nelly.
Vi gick och handlade mjök och kexchoklad och sedan fick Kim äta innan vi gick till stationen. Så åkte jag hem till honom medan han åkte till jobb. Tåget var försenat men jag tänkte att “det gör ju ingenting för jag har cykeln på stationen i Lund”. Så kom jag dit och skulle ta min cykel, jag kom ihåg ungefär var jag satte den i torsdags. Men den var inte där. Jag började fundera på om jag verkligen letade efter rätt cykel och kom på att jag har faktiskt skrivit “Mullis” på den, så jag letade och letade. Till slut, när jag var väldigt irriterad och kanske mest förvånad över att någon skulle vilja sno en skrotcykel, bestämde jag mig för att helt enkelt gå rad upp och rad ner.

Då hittade jag den! Min älskade rosa skrotcykel. Någon hade flyttat på den och tydligen försökt cykla på den då låset var alldeles vridet. On top of it hade dom grejat med sadeln så att den, istället för att luta bakåt som den gjort innan, nu lutar framåt. Jag vet inte riktigt om det blev bättre men det blev i alla fall inte sämre. Jag vet inte om de fifflat med bromsen men den fungerade jäkligt mycket bättre än innan, så jag höll på att bli avkastad vi ett rödljus… Jag tackade för att de i alla fall inte tagit cykeln och begav mig mot Kim.

Jag njöt av cykelbanan vid Smörlyckan och låtsades som om den kommande uppförsbacken snart skulle plana ut sig under mina däck. Men efter bara någon minut insåg jag, ännu en gång, att även om det inte känns när man åker buss så är det sant som folk säger; det är en uppförsbacke från stan till Fladden!

Anyhow så kom jag inte hem i tid men fick mat i alla fall och sedan gick jag till pappa där vi otroligt nog fått vår grannes post. Trots lappen som sitter fasttejpad på dörren där det står att “Åsa bor två trappor ner!”. Så den här gången slog jag på stort och tejpade fast följande meddelande.